Klockan är 6.20 och jag sitter och funderar över allt klokt som sagts på morgonen. Vi bor nämligen granne med en moské, och just nu pumpas morgonens andra glada budskap ut i högtalare som är dimensionerade för att täcka in hela Bufut. Den första omgången får vi kl 05.00.
Vår andra granne är en åsna. Han bor under ett mangoträd precis utanför muren som omringar vår tomt. Även han har en hel del att dela med sig av och tävlar med böneutroparen om vem som får sista ordet. Och vem som kan skrika högst.
Nu kanske det låter som vi har det svårt här. Så är inte fallet! Det är helt fantastiskt. Dagarna börjar med en god frukost som oftast innehåller stekt ägg, vattenmelon, bröd och te/kaffe. Den intas utomhus strax efter soluppgången i behaglig temperatur innan vårmen hunnit bli alltför påtrångande. Sedan kommer våra två minibussar och hämtar oss för transport till Alajis musikskola.
Musikskolan ligger i en by som heter Nema Kunku och där undervisas i Wollof-folkets traditioner av trummor och dans. Kazaw och Djole undervisas tillsammans med ett antal lokala elever på en kaklad uteplats, omgärdad av murar. Innergården fylls snabbt av byns nyfikna barn, som inte är vana att se så många "tobab".
Tobab betyder ungefär "viting" och var vi än kommer – både till fots och i buss – springer barnen fram och skriker TOBAB och ser glada ut. Man kan inte riktigt låta bli att tänka på hur motsvarigheten i Sverige hade uppfattats...
Idag är det som sagt nyårsafton och här är det en helt vanlig dag, till att börja med. Det betyder att vi snart äter frukost för att sedan bege oss till musikskolan för dagens lektioner. Sedan åker vi hem och äter lunch, för att sedan återvända till musikskolan där vi ikväll firar in det nya året.
Från oss alla i Gambia till er alla i Sverige och resten av Världen:
GOTT NYTT ÅR!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar