lördag 7 januari 2012
Goodbye Africa!
Sista kvällen i Gambia. Sista ataja-ceremonin med Tijan och alla andra vänner. Om en timme åker vi till flygplatsen. I natt går planet till Barcelona, och imorgon vidare till CPH.
Hej då ljuvliga Afrika!
We will be back!!!
fredag 6 januari 2012
Fisketur, krokodiler och namngivningsceremoni
Den lediga onsdagen spenderades på olika sätt. En grupp åkte ut med Tijan och fiskade på hans båt. De fick faktiskt upp ganska mycket fisk på ett par timmar. En annan grupp åkte och tittade på huvudstaden Banjul och besökte marknaden där. Många bra kap gjordes – mestadels traditionella afrikanska kläder och tyger. På vägen hem besöktes krokodildammen där de modiga fick klappa en livs levande krokodil!
På kvällen åkte vi alla till den kända restaurangen Calypso alldeles intill havet i Bakau. En del av restaurangen är byggd uppe i ett giganstiskt Baobab-träd, men den var stängd för restaurering så vi åt i byggnaden på marken. Vi hade bjudit in Alaji och hans söner samt chaufförerna och hela personalen i huset. Totalt var vi 37 ätande. Gott och trevligt.
Torsdagen var det workshop igen som vanligt. Denna gång Susu, med djembe och dans. Högt tempo, svårt och krävande men lärorikt. Föräldrarna var speciellt inbjudna på en namngivningsceremoni hos en viktig medborgare. Alaji var anlitad för att spela Kora, och de svenska gästerna togs emot på högtidligt sätt och var hedersgäster. Spännande att se en välbärgad familjs hem under högtidliga former.
På vägen tillbaka från workshopen gjordes ännu ett hembesök. Denna gång hos ballofonmästaren. Kontrasterna mellan två olika hem i samma stad kunde inte vara mycket mer påtagliga! Hemma igen fick vi som vanligt en mycket god middag, och sedan spelade Alajis båda söner Kora på innergården och Tijan gjorde ataja. Ikväll med Felix som elev.
På kvällen åkte vi alla till den kända restaurangen Calypso alldeles intill havet i Bakau. En del av restaurangen är byggd uppe i ett giganstiskt Baobab-träd, men den var stängd för restaurering så vi åt i byggnaden på marken. Vi hade bjudit in Alaji och hans söner samt chaufförerna och hela personalen i huset. Totalt var vi 37 ätande. Gott och trevligt.
Torsdagen var det workshop igen som vanligt. Denna gång Susu, med djembe och dans. Högt tempo, svårt och krävande men lärorikt. Föräldrarna var speciellt inbjudna på en namngivningsceremoni hos en viktig medborgare. Alaji var anlitad för att spela Kora, och de svenska gästerna togs emot på högtidligt sätt och var hedersgäster. Spännande att se en välbärgad familjs hem under högtidliga former.
På vägen tillbaka från workshopen gjordes ännu ett hembesök. Denna gång hos ballofonmästaren. Kontrasterna mellan två olika hem i samma stad kunde inte vara mycket mer påtagliga! Hemma igen fick vi som vanligt en mycket god middag, och sedan spelade Alajis båda söner Kora på innergården och Tijan gjorde ataja. Ikväll med Felix som elev.
onsdag 4 januari 2012
Uppdatering
Det nya året inleddes med workshop, som fördjupade elevernas kunskaper om Mandinka-kulturen. Föräldrarna tog ledigt på förmiddagen och gjorde en båtutflykt på floden. Inga krokodiler och flodhästar var vakna, men massor av spännande fåglar. Dessvärre var det kallt denna dag (säkert ner mot 20°C) och lite blåsigt. Trevligt ändå.
Eftermiddagen ägnades åt hårflätning, även om vissa ändå föredrog att tillbringa tiden på stranden. Middagen intogs som vanligt på gården och sedan blev det underhållning. En vän till Max spelade ballofon och Max djembe. God stämning.
På måndagen åkte vi på utflykt till byn Soma där Aladji har ytterligare en musikskola. Byn ligger ca 20 mil inåt landet, men vägarna är allt annat än bra så resan tog ca 5 timmar. Vägen var faktiskt så gropig att vi fick stanna två gånger för att skruva fast hjulen som håll på att lossna...
Att det kom så många tobaber till byn var en stor händelse och vi hälsades av en välkomstkommitté som vandrade med oss genom byn med trummor och visselpipa. Framme på skolan blev det välkomstceremoni med traditionell Mandinka-dans. Sedan åkte vi för att checka in på vårt "hotell". Trevlig innergård var största tillgången, men tak över huvudet ska inte föraktas!
Tillbaka till musikskolan på kvällen för den stora festen – till vår ära! Massor av folk och dansuppvisning av såväl de inhemska dansarna (förstärkta av tre damer från en grannby) som de svenska gästerna. Mycket uppskattat. Efter 45 minuter var festen slut och vi återvände till vår inkvartering. Där intogs kvällsmat, Max spelade kora, lokala ungdomar tittade på tv (utomhus!) och andra bara njöt av lugnet.
Tisdag morgon åts frukost som vi till stor del tagit med från Brufut (kompletterad av nyinköpt bröd). Sedan blev det workshop på plats. Tre kvinnor kom och visade sång till vattentrumma, och lärde oss en känd visa som handlar om att alla blir glada när någon skaffat en ny fru. Lunch och sedan hemfärd.
Resan hem var nästan lika jobbig som resan dit. Skumpig väg och fruktansvärt dammigt. Alla var mer eller mindre täckta av det röda dammet, så dusch stod högt på prioriteringslistan när vi kom hem. Sedan fick vi en av de bästa middagarna hittills: köttgryta med sallad, pommes frites och majonnäs.
Imorgon ledig dag. Mer om det senare.
.
Eftermiddagen ägnades åt hårflätning, även om vissa ändå föredrog att tillbringa tiden på stranden. Middagen intogs som vanligt på gården och sedan blev det underhållning. En vän till Max spelade ballofon och Max djembe. God stämning.
På måndagen åkte vi på utflykt till byn Soma där Aladji har ytterligare en musikskola. Byn ligger ca 20 mil inåt landet, men vägarna är allt annat än bra så resan tog ca 5 timmar. Vägen var faktiskt så gropig att vi fick stanna två gånger för att skruva fast hjulen som håll på att lossna...
Att det kom så många tobaber till byn var en stor händelse och vi hälsades av en välkomstkommitté som vandrade med oss genom byn med trummor och visselpipa. Framme på skolan blev det välkomstceremoni med traditionell Mandinka-dans. Sedan åkte vi för att checka in på vårt "hotell". Trevlig innergård var största tillgången, men tak över huvudet ska inte föraktas!
Tillbaka till musikskolan på kvällen för den stora festen – till vår ära! Massor av folk och dansuppvisning av såväl de inhemska dansarna (förstärkta av tre damer från en grannby) som de svenska gästerna. Mycket uppskattat. Efter 45 minuter var festen slut och vi återvände till vår inkvartering. Där intogs kvällsmat, Max spelade kora, lokala ungdomar tittade på tv (utomhus!) och andra bara njöt av lugnet.
Tisdag morgon åts frukost som vi till stor del tagit med från Brufut (kompletterad av nyinköpt bröd). Sedan blev det workshop på plats. Tre kvinnor kom och visade sång till vattentrumma, och lärde oss en känd visa som handlar om att alla blir glada när någon skaffat en ny fru. Lunch och sedan hemfärd.
Resan hem var nästan lika jobbig som resan dit. Skumpig väg och fruktansvärt dammigt. Alla var mer eller mindre täckta av det röda dammet, så dusch stod högt på prioriteringslistan när vi kom hem. Sedan fick vi en av de bästa middagarna hittills: köttgryta med sallad, pommes frites och majonnäs.
Imorgon ledig dag. Mer om det senare.
.
söndag 1 januari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)