Även livets bästa stunder har ett slut. Nu närmar sig hemresan med stormsteg, och det gäller att göra det bästa av vår sista tid här. Därför har vi bjudit hit en grupp musiker från S:t Josephs Collage – en av skolorna vi spelade hos i måndags. De tillbringar helgen med oss, för att utbyta erfarenheter och lära av varandra. Redan när de kom på fredag eftermiddag hade vi en workshop där Kazambo lärde dem Chikende och S:t Josephs lärde oss the Clic-song. Och Yonah lärde alla en dans från Zimbabwe. Sedan var det gemensam middag och resten av kvällen ägnades åt att lära känna varandra.
Lördagen började tidigt med frukost redan kl 7 för att hinna med en workshop innan vi skulle iväg och spela koncert i Durbanville. Det visade sig vara en mycket välmående stadsdel med stora fina hus och dubbelgarage vid alla. I området finns även den lokala hästpolo-planen samt en bana för vanliga galopptävlingar. Vi spelade som underhållning på ett 21-årskalas, där gästerna var ungefär 15 st och vi var 27! Kvällen avslutades med en stor Braai tillsammans med vännerna från S:t Josephs – och naturligtvis en sista workshop. Imorgon packar vi ihop våra saker, säger adjö och åker hem.
Det har varit en fantastisk tid här i Cape Town. Ett stort tack till alla som gjort detta möjligt: Framför allt Peta, som med sin entusiasm och sina kontakter sett till att drömmen blev verklighet. Och naturligtvis Anna och Sofia. Och vår lokala guide och chaufför Karin. Och vår underbara lärare Yonah. Och Ross, som både lärde oss ett nytt sätt att tänka och visade hur de bygger marimbor. Och alla här på Oatlands som servat oss och sett till att vi trivs. Och alla våra nya vänner på S:t Josephs. Och eleverna på Woodlands skola i Heidveld, som lät sin spelglädje smitta av sig. Och pärlhönsen, babianerna och pingvinerna. Och...
Till alla er: TACK. Eller som man säger på Xhosa: Njambongja!
Vi välkomnar våra gäster Evelina undervisar Robin
Matilda övervakar hur Lee tolkar nya toner Koncert vid poolen i Durbanville
I tisdags hade vi lite sovmorgon, efter måndagens digra program. Mitt på dagen åkte vi in till Cape Town och tog linbanan upp till Table Mountain. Fantastisk utsikt över 5-miljoner-staden, som breder ut sig ganska långt. Här uppifrån såg man också tydligt ut till Robben Island, där Mandela satt fänglsad.
Sedan åkte vi till Waterfront – ett spännande område vid hamnen i Cape Town, fullt av restauranger och spännande butiker. Där åt vi lunch och sedan fick alla gå runt och titta och handla i ett par timmar. Trevligt som omväxling till all musik.
På kvällen var vi med om något unikt: Mozarts Trollflöjten, omarbetad till ett afrikanskt format där orkestern bestod av 10 marimbor och ett antal trummor. Ensembeln växlade, till synes obehindrat, mellan att vara sångare och att spela marimba. En fantastisk upplevelse, och en fullkomligt annorlunda Trollflöjt än man brukar få se, trots att det mesta av originalmusiken faktiskt fanns kvar. Föreställningen visades i den helt nyöppnade (12/2) Fugard Theatre, men har tidigare turnerat till London, Dublin, Japan, Singapore, Frankrike och Holland.
Onsdagen ägnades till största delen åt marimba, med workshop på förmiddagen, ledd av Ross. Sedan paus för bad innan det var dags för workshop med Yonah.
Igår var alla ganska trötta. Flera timmars spelning varje dag, och ett konstant flöde av nya intryck, sätter sina spår. Men vem ger upp för det? Inte Kazambo! Workshop på förmiddagen, lunch och kort paus och sedan en workshop till. Därefter bad ett par timmar, middag och sedan ny workshop till kl 21.
Livet som artist är hårt. Även i Sydafrika.
Samtal med Musical Director Mandisi Dyantyis
På Table Mountain Kontinentens rytmer övas flitigt
Sydafrika är ett rikt land, men som alla vet är tillgångarna inte alldeles jämnt fördelade. Det kan man se tydliga exempel på här i Kapstaden. I söndags besökte vi en kyrka i ett så kallat "township" som heter Gugulethu. Just denna kåkstad anlades för de svarta 1958 när kåkstäderna Langa och Nyanga blev överfulla. Ännu idag bor människorna här i skjul av plåt och bråte utan el, vatten och avlopp. Men de har sin kyrka, som står för den sociala gemenskapen och där de firar gudstjänst med glädje och energi varje söndag. Fantastisk sång som nästan lyfte av taket! Intressant för oss var att orgeln ersatts av marimbor!
På måndagen fick vi fler exempel på hur olika livet kan vara i Sydafrika. På morgonen hade vi koncert på en skola som heter S:t Josephs. Eleverna bar traditionell skoluniform och Kazambos framträdande blev mycket uppskattat. Skolan anlades i slutet av 1800-talet av Marist-bröder, som än idag driver den. Stora gamla byggnader på ett inhägnat område med egna parker och till och med egen kricketbana.
Därefter åkte vi vidare till nästa skola: Bishops. Anlagd av anglikanska kyrkan för drygt 100 år sedan, med engelskt collage som förebild. Helt otroligt område med välskötta gräsmattor och rosenrabatter, och byggnader som ur en sagovärld. Här går barnen till de allra rikaste sydafrikanerna, och det finns även internat för långväga elever. På denna skola har eleverna Khaki-färgade skoluniformer. Vi fick träffa elever som hade marimbaundervisning, och de spelade för oss – pliktskyldigt, utan större entusiasm. Sedan spelade vi för dem, och slutligen lärde grupperna varandra var sin låt.
Sista skolbesöket var i ett område för "less fortunate", som vår guide Ross uttryckte det. Skolan hette Woodlands och låg i området Heidveld – ett område för "coloured" enligt de gamla apartheid-definitionerna, som underligt nog fortfarande används. Denna skola hade inte egna parker. Här var byggnaderna av baracktyp på en asfaltsplan, och eleverna hade inte skoluniform. Här träffade vi fem marimbaelever som spelade för oss. Wow! Vilket drag. Vilken energi och glädje! Vi spelade också för dem, och lärde dem "Move it". Sedan lärde de oss "Cape Town". Ett riktigt givande utbyte med musik, glädje och entusiasm.
En intressant iakttagelse under denna dag var att alla använde exakt likadana marimbor, tillverkade i Ross' fabrik. Slutsats: Inför musiken är vi alla lika!
Love, peace and marimbas :-)
bilder:
Koncert på S:t Josephs collage
Skolgården på S:t Josephs
Byggnader på Bishops
Rugbyplanen på Bishops
Elever på Bishops
Marimbaspelare på Woodlands
Efter en mycket lång resa är vi nu på plats. Vi bor på en underbar anläggning som heter Oatlands, strax utanför Simonstown, söder om Kapstaden, alldeles intill havet med en fantastisk utsikt över vattnet och bergen på andra sidan bukten. Vädret är varmt och behagligt men det blåser en del från havet.
På torsdagkvällen var vi nere vid vattnet och tittade på pingvinerna. En märklig känsla att se dessa speciella djur i vilt tillstånd, bara ett par decimeter ifrån oss. Söta djur. Mindre söta är babianerna, som är ett stort bekymmer här. De kommer ner från berget för att leta efter mat. Om man lämnar ett fönster öppet klättrar de in och vänder upp och ner på allt. De kan också vara farliga om man kommer för nära. Vi har fått lära oss att man då ska undvika att se dem i ögonen, vända och gå därifrån. Det brukar funka. Även för trafiken är de ett bekymmer, ungefär som våra älgar och rådjur.
På fredagen kom Yonah, marimbaläraren från Zimbabwe. Redan första passet fredag eftermiddag lärde han ut tre nya låtar, som de tränade mer på efter maten. På tal om maten: den är god. Både den vi får på Oatlands och den vi lagar själva. Fredag kväll grillade vi en fisk som heter Snook, som vi åt med ugnstekt potatis och butternut. Fisken köpte vi direkt från fiskebåten när vi var och badade i indiska oceanen.
Som ni förstår lever vi ett gott liv här. Många av ungdomarna har redan antytt att det inte skulle göra något om vi blev tvungna att stanna några veckor extra :-)
